Epilepsi

Oktober 2011(Emil nästan 5 år) när vi gick på utredning hos barnpsykologen

började Emil bete sig konstigt hemma.

En kväll när vi satt vid köksbordet tog han snabbt tag i

duken och höll den hårt med båda händer samtidigt som han

tittade snett åt höger med ett stelt ansiktsuttryck.

Jag försökte prata med honom men han svara inte utan

efter nån sekund började han gråta.

Vi kontaktade sjukvården och dom misstänkte epilepsi så

vi fick komma på ett EEG ganska snabbt.

Under EEG:t satt Emil och ryckte lite i benen och det

hade samtidigt då registrerat anfall.

 

 

Emil fick samma dag utskriven en epilepsimedicin som han

började med och anfallen var helt bort.

Epilepsin höll sig borta till en kväll i februari 2012 då han

fick ett anfall som det inte blev nått mera av.

Antagligen för att läkare då höjde dosen lite

mera eftersom han växt.

Det här med epilepsi tyckte inte vi alls var nått större

orosmoment då eftersom han svarade så bra på medicinerna.

Allt var så bra och vi hade vilken frisk kille som helst.