Utveckling

Emil började dagis när han nästan var två år.

Allt var frid och fröjd och vi tyckte att

han har kommit igång ordentligt.

Han hade kommit ikapp och vi var

glada att vi (ännu) inte såg några men från

tidigare komplikationer.

Vi gick på ständiga kontroller hos barnläkare för

att se utveckling,balans, motorik, tal, syn, hörsel m.m

En gång i halvåret var vi iväg på CT i narkos men

 eftersom den ger ganska mycket strålning och

 han har gjort den så många ggr blev det planerat

MRT i narkos istället.

Efter varje MRT måste man även göra

shuntöversikt eftersom magneten i magnetkameran kan

 ställa om magneten i klockan som sitter i shunten.

Det är verkligen inte bara.

Synundersökning är det en ggr om året och

 det görs på alla shuntbarn för att

titta på trycket på synnerven.

Emil blev även kopplad till Logoped eftersom

talet började halka efter och vi har

jobbat ganska mycket med olika ljud.

Barnpsykolog blev inkopplad september 2011 för

att göra tester och bedöma hans utveckling.

Emil har alltid varit mycket splittrad i miljöer och

han har svårt att koncentrera sig.

Både i skolan och hemma.

Han kan fastna i saker och vet inte hur han går vidare och

behöver hela tiden stöttning.

Efter alla undersökningar och tester hit och dit

fick vi besked om autism och adhd.

Det kändes skönt att få sätta namn på det som

vi länge funderat på.

Som hjälpmedel vi började med då var

bildschema dag för dag så han kunde klart

och tydligt se hur dagen såg ut i bilder.

Vi hade bilder på toaletten hur man först spolar,

tvätta händer, torkar händer m.m.

Vi hade äggklocka hemma vid vissa moment och på

förskolan hade dom timestock.

Detta har fungerat väldigt bra.

 

Oktober 2011 började en sjukdom utveckla sig...epilepsi.