Shunten

Veckor blev till månader och Vi gick på täta kontroller på bvc och

barn och ungdomskliniken i Karlstad.

Mätning av huvudomfång och ultraljud på fontanellen.

Emils huvud började oroväckande dra iväg i
 omfång och vi blev skickade

med ambulans till Uppsala där dom började planera
operation då han hade utvecklat

vattenskalle och ögonen började få "solnedgångsblick".

På 4 månadersdagen blev en shunt (en slang som går från

 hjärnans hålrum ner till buken) insatt.

Operationen skulle ta 4-5 timmar så för att
skingra tankarna gick vi en

 promenad i vårsolen. Uppsala är verkligen en fin gammal stad.

Väl tillbaka på sjukhuset ringde sköterska och
 sa att vi fick komma och

träffa Emil som då låg på intensiven för observation.

Han var vaken och gnydde lite.

Vi fick inte ta upp honom första dygnen eftersom han var

 tvungen ha liggläge pga trycket i hjärnan.

Allt gick otroligt bra och han repade sig väldigt fort.

En vecka efter var vi hemma igen och njöt av våren.

 

 

Vid 8 månader började Emil okontrollerat
kräkas och skrika för mig.

Vi hade fått tillsägelse av läkare att vid minsta kräkning kontakta

sjukvården för det kunde vara fel på shunten.

Jag ringde Urban och ambulans medans Emil skrek rakt ut.

Det blev ambulans till Karlstad och där
 gjordes CT (skallröntgen) och shuntröntgen.

Shunten såg helt ok ut men däremot såg
 dom när dom jämnförde tidigare

CT bilder en förändring. En ny hjärnblödning som var "ytligare".

Hjälp vad rädda vi blev!!! Inte igen!!

Emil blev ändå bättre och vi fick stanna på den vanliga

vårdavdelningen för observation och det stod inte på förän vi blev utskrivna och fick åka hem.

 

 

Det blev december och Emil började närma sig 1 år.

 Jag började lägga märke till konstiga saker.

Han slutade först gå men eftersom han
dagen innan hade fått vaccination och

en rejäl bula på benen trodde jag han hade
 ont så jag tänkte inte så mycket på det.

Det gick någon dag och han gick inte
ännu så vi kontaktade vårdcentralen där

det bara var jourläkare under jul.

Vi fick komma in till en doktor och jag talade
om allt och att han har shunt m.m

Läkaren satte sitt finger på Emils lilla näsa och sa att det är nog ingen fara...bara en biverkning av vaccinsprutan som snart kommer gå tillbaka. Mer tog han inte i honom.

Vi åkte hem och försökte tro på läkaren
(borde man inte kunna lite på en läkare?)

Dagen efter var det nyårsafton och Emil
 blev mer och mer slö och sov mest.

Vi kände oss inte nöjda utan ringde
sjukvårdsrådgivningen som akut skickade

oss vidare till Karlstad med ambulans.

Nu hände det grejer!!!

I Karlstad undersökte dom honom riktigt och upptäckte

att han inte såg nått på höger öga.

Shuntkrångel??

Det blev ambulans till Uppsala och där
 började det gå fortare med Emil.

Han blev halvsidesförlamad så dagen
efter tidigt blev det operation av shunten.

Shunten hade slammat igen så vätskan
 kunde inte ta sig från huvudet.

Vätskan la sig runt hjärnan och tryckte.

Dom bytte ut shunten och när vi äntligen
 fick komma och träffa Emil lyfte

 han sin arm som varit lam och kände på min kind.

Oddsen att han skulle få rörligheten och
 synen tillbaka var liten men bara nån

timma efter operationen började vi se stora framsteg.

Tillbaka på vårdavdelningen var det dags
 för att börja träna och träna för

att komma tillbaka som förut.

En vecka efter fick vi komma hem och någon dag efter hemkomst

tog Emil sina första steg igen.

 

Efter allt krångel med shunten har den nu inte krånglat sedan ett år

(förutom lite justeringar av trycket)

Emil är en stark kejsare och många saker har han fått lära sig flera gånger och klarat som ett

friskt barn bara behöver lära sig en gång.

Ibland har det känt som ett stag fram och två tillbaka.